Är det möjligt att göra FIRE vid 29 och 32 års ålder när man dessutom har 2 barn? Det vet vi inte än, men vi vill i alla fall ge det ett försök
Vår sista arbetsdag var 25 maj. Vi landade i Filippinerna 1 juni 23.00. Där börjar vårt nya liv.
Eftersom vi gjort FIRE vid så pass tidig ålder så har vi också betydligt mindre pengar än vad andra som gör en FIRE har. Framförallt när vi har 2 barn. Vi hade inte kunnat gjort en FIRE om vi valt att bo kvar i Sverige. Vi kan klara oss på betydligt mindre pengar i Filippinerna än i Sverige. Detta är en av många anledningar till att vi valt att flytta dit. Min fru är därifrån så vi har familj och vänner där redan. Vi avskyr vintern och det svenska gråa kalla vädret. Svensk sommar kan vara fantastiskt. Men det handlar om ca 3 månader. Resten av året är en blandning av grå himmel, slask, och några plusgrader.
En annan anledning är att vi vill att barnen ska få en bättre uppväxt. Detta låter förstås konstigt för svenskar. HUR kan det vara bättre att växa upp i ett fattigt land som Filippinerna jämfört med ett så bra land som Sverige?!
Svenska skolan idag är nog inte som många vuxna svenskar tror. Har ni barn så vet ni förstås hur det är till viss del. Det är knappt att man kan kalla det för en svensk skola längre.
I Filippinerna kan vi välja på privat eller public skola. Public skola är inte så dyrt med svenska mått mätt. Så båda valen är öppna för oss.
Bortser man från just skolan så har jag redan nu efter 2 månaderr i landet märkt att barnen har det mycket bättre. Det uppenbara att de inte fryser är ju en fördel. Det andra är att de spenderar tid utomhus hela dagarna. Leker på gatan med grannbarnen på ett helt annat sätt än de gjorde i Sverige. Barnen springer in till oss och leker och sen ut och leker. Från morgon till kväll. Sen däckar de på kvällen. Hela livsstilen gör att de kommer få en helt annan syn på livet och ta allt med en klackspark. De blir härdade utan att lida. De får se hur fattigt kompisar lever och lär sig att bli ödmjuka och tacksamma. De lär sig inse att man inte behöver så mycket materiella saker så länge ens behov är täckta. De kommer få föräldrar som inte lider av kronisk stress. Föräldrar som är mer närvarande och har mer tid för dem.
Vår plan var att gå om några år. Strax efter min 35-årsdag. Vilket fortfarande hade varit en väldigt tidig FIRE. Men vi är helt slut. Heltidsjobb med 2 småbarn samt fastigheter och en aktieportfölj blev för mycket. Det vi skulle gjort är att gå ner i arbetstid och skjuta upp FIRE med några år. Nu blev det inte så. Planen var ca 35 år gammal och ha tillräckligt med pengar för att casha ett hus i Filippinerna, betalat av alla lån samt ha en tillräckligt stor passiv inkomst. Nu vi inget av detta. Men vi orkade helt enkelt inte mer. Nu är vi i alla fall på plats i Filippinerna och får ta det från här. I värsta fall får vi ett eller flera år med liv här nere innan vi får slut på pengar och måste flytta tillbaka till Sverige och börjar hamsterhjulet igen.
Så planen nu är egentligen att ta det lite som det kommer. Vi har 2 fastigheter med 11 lägenheter totalt. Detta ger oss en semi-passiv inkomst på ca 2st normala filippinska löner. Vi har dock inget hus och med tanke på hur portföljen har gått i år så blir det inga uttag därifrån heller. Om den återhämtar sig och lyckas avkasta 10-20% ett år eller två så bör vi kunna sälja av och köpa en kåk för vinsten. Nu har vi varit här i 2 månader och hittils har vi ökat den passiva inkomsten med 8K PHP/mån i ca 1 år framåt iallafall. I övrigt har det gått rätt långsamt då vi fortfarande inte haft tid och energi att ta tag i saker riktigt. Känner att vi behöver några månader att återhämta oss. Vi var båda totalt slut. I sverige gick det så långt att frun har gick till psykolog och jag har varit helt utslagen utan ork. Så vi tänker inte stressa upp oss nu när vi är i paradiset. Vi tar allt i lugn och ro
