Det är lätt att vara minimalist. Det är ännu lättare när vi planerar på att lämna landet om ca 5 år eller så. Vi kommer göra oss av med alla saker förutom en varsin resväska med grejer. Detta gör att vi är försiktiga med att ta in nya prylar i våra liv. Det känns också rätt ovärt att betala mer för kvalitetsprodukter med längre hållbarhe då det endast behöver hålla några år framöver.
Självklart måste vi leva i nuet och köpa något vi känner behov av. Det mesta går ju att sälja i efterhand. Men det är också jobb bakom varje pryl. Pengarna skulle istället kunna läggas på investeringar för framtiden och det är jobbigt att ta kort och lägga upp annons osv för grejer man ska sälja.
Jag är dock en sån som gärna provar saker och märker jag att jag tröttnar eller inte fastnar för det så gör jag mig av med produkten. Som senast exempel har jag varit sugen på att lära mig piano. Så jag köpte mig en keyboard i höstas. Efter ett halvår med max ett par timmars speltid totalt så valde jag att sälja den förra veckan. Ett annat exempel är att jag trodde jag skulle tycka om att ha en spinningcykel och trampa framför en film och rasa i vikt. Den blev mest stående. Valde att sälja den och istället skaffa gymkort, som jag faktiskt hållt i.
Jag kommer också på mig själv med att det ger mig mer glädje att sälja en pryl och få pengar, än glädjen jag känner när jag införskaffar mig prylen. Det är en frihetskänsla. Det blir lite luftigare i hemmet och en grej mindre att damma av och underhålla. En pryl mindre i livet. Det är en skön känsla.

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar